Kaffet står redan på bordet och samtalet kommer fort i gång och första frågan blir:
Varifrån kommer Du Sören och vad har Du för bakgrund?
– Jag har vuxit upp på en gård utanför Motala. Mina föräldrar var engagerade i missionsförsamlingen, där min far var ordförande. Jag hade en trygg uppväxt. Jag var mycket intresserad av arbetet på gården, speciellt roligt var det att köra traktor. Jag var ju tidigt musikaliskt intresserad och mitt första framträdande var i Missionskyrkan, där jag fick spela solo på blockflöjt. Jag fick bra kontakt med kantorn i socknens kyrka och fick tillfälle att spela klarinett där och också så småningom vikariera som orgelspelare på somrarna.
Hade Du några tankar på redan då att bli musiker på heltid?
– Helst hade jag velat ta över gården så småningom men far avrådde mig. Gården var för liten att försörja sig på. I den vevan startade Lunnevads Folkhögskola en musiklinje och den sökte jag till och kom in 1958. Sedan blev det Musikhögskolan i Ingesund, där jag gick i 4 år. Jag hade då bland andra Tor Mann som lärare. Jag var redan då mycket intresserad av dirigering och fick tillfälle att på somrarna arbeta som assistent till honom.
Hur kom det sig att du hamnade i Gamleby?
– Det är Georg Övermyrs förtjänst. Han kontaktade Ingesund för att höra sig för om det fanns någon av de nyutexaminerade musiklärarna som skulle kunna tänka sig söka till Gamleby. Jag åkte till Gamleby, träffade Georg, sökte tjänsten, fick den och sedan har jag varit kvar här. Det var 1965.
Här har du alltså varit hela tiden?
– Ja, och här träffade jag min hustru Gunnel, som var lärare i träslöjd, för övrigt den första kvinnliga i Sverige vid den tiden.
Du har erfarenhet från filmens värld också?
– Jag var engagerad i Gamleby Biografförening som ju arbetade med film under Gert Liljas ledning. Jag fick se i en annons att man sökte statister till filmen "Alla vi barn i Bullerbyn". Jag sökte men trodde aldrig att jag skulle komma ifråga. Till min förvåning blev jag erbjuden att medverka i filmen och fick spela rollen som pappa till barnen i Norrgården. En trevlig och lärorik erfarenhet.
Jag hade senare också en roll i en deckare som hette Terrorns finger, där jag spelade präst.
Telefonen ringer lite då och då och vi förstår att samtalen handlar om nästa konsert, som redan håller på att förberedas. Partitur och noter håller på att anskaffas. Kostar både arbete och pengar.
Hur trivs du med arbetet i Orkesterföreningen?
– Arbetsamt men mycket intressant och inspirerande och jag är glad och tacksam för den uppskattning som kommit mig och orkestern till del.
Vi tackar den aktive pensionären Sören, gratulerar honom till utmärkelsen och önskar honom ett rikt liv som pensionär, musiker och dirigent framöver. |
